För dig som blev transplanterad som liten
Hitta snabbt på sidan
Några saker du kan tänka på
Vi vet att en del ungdomar börjar slarva med medicinerna när de själva ska ta ansvar över sin sjukdom och behandling, och det är viktigt att du inte blir en av dem. Om du skulle slarva med dina mediciner eller helt sluta ta dem finns det mycket stor risk att din kropp stöter bort ditt nya organ och du förlorar det.
Det är viktigt att ha respekt för att din kropp gått igenom en stor operation och fått chansen att må bra, och det behöver man ta han om. Här kommer några tips och reflektioner som kan vara extra bra att tänka på för dig som transplanterades när du var liten.
Prata med dina föräldrar och sjukvården om din sjukdomshistoria
Försök lära dig om din historia och vad som hände dig. Försök även att ta del av din journal om det går. Genom att du vet och förstår din sjukdom och sjukdomshistoria kan du lättare ta din situation på allvar och värdesätta den situation du befinner dig i nu. När du växer upp kan du också på ett lättare sätt berätta om din situation för sjukvården om du söker vård för andra besvär, exempelvis på en vårdcentral.
Följ läkarnas rekommendationer noggrant och var noga med dina läkemedel
Om du inte förstår varför du fått vissa rekommendationer är det viktigt att du frågar. Att förstå varför du behöver göra på ett visst sätt kommer göra det lättare för dig att faktiskt följa råden. De råd du får är för din skull och för att du ska må bra så länge som möjligt.
Försök att ta mer och mer ansvar
- Försök att ta mer och mer ansvar för din sjukdom och uppföljning desto äldre du blir. Prata med dina vårdnadshavare och försök arbeta tillsammans för att du ska bli mer och mer involverad, både i läkarbesöken, eventuella behandlingar och allt annat som hör till att du är transplanterad.
Be om information
En del vårdnadshavare tror att de skyddar sina barn genom att inte berätta detaljer om hur sjuka de var som barn. De bearbetar ofta själva sina trauman och tror att det bästa är att inte berätta detaljer. Tyvärr kan detta leda till att barnen eller ungdomarna inte förstår hur viktigt det är att följa rekommendationerna. När de själva blir större och ska ta mer ansvar kan de slarva med sina mediciner eller andra rekommendationer. Detta sker inte på grund av ignorans, utan på grund av att den unga inte känner till sin sjukdomshistoria. Om man själv inte kommer ihåg hur dåligt man mådde innan kan det vara svårt att uppskatta livet som transplanterad. Försök att prata med dina föräldrar om detta och se till att du har kunskap och förståelse för din sjukdom.